Okej tänkte ta och berätta lite om mig. Jag heter som sagt Fanny Nordh och är 15 år. Jag bor i den lilla hålan Ekeby som ligger utanför Kumla och Örebro.

Jag har haft islandshästar sen jag föddes men har aldrig egentligen haft något stort intresse för att rida. Red lite då och då och på ridskola när jag var liten.Sen vaknade min inre hästmänniska till liv och vi skaffade Glaumur "hugge" hösten 2009 tror jag. Han var väldigt bra för mig då jag var ganska rädd och osäker och han var säkerheten själv. Han var däremot väldigt stark och oftast i galopp var det väldigt svårt att få stopp på han så då kunde jag bli rädd. Men han lärde mig väldigt mycket och jag var väldigt envis med att jag inte skulle rida någon annan häst. Jag red väl typ 1-2 gånger i veckan.

Sen den 12 juni 2011 förändrades mitt liv totalt. För då brann hela vår gård upp inklusive huset och jag hade en riktigt svår tid men trots detta hemska var det bra för mig , jag blev tuffare i min personlighet , gav inte upp, brydde mig inte om små saker mm. Tänker berätta mer detaljerat i ett Annat inlägg senare. Men iaf så blev det en lång paus från ridningen.

Men jag kom igång på våren igen och trots att jag blivit mer självsäker som person var jag fortfarande lite osäker och rädd men inte alls som förut.
Då red jag 2-3 gånger i veckan. På sommaren 2012 skulle jag åka på Forsens ridläger med hugge men pga av att hans eksem blev mycket värre gick det inte. Det är där Gandur kommer in i bilden.

Jag ville först inte rida honom. Tyckte han verka skittråkig men jag ville åka på ridläger så jag red honom 2 gånger innan ridlägret. Jag kände honom inte för 5 öre.

Men ridlägret och Gandur förändrade min ridning totalt. Jag började lära känna honom och vi kom varandra väldigt nära. Sen skulle vi rida ut i en stor grupp och bada och han var som en kruttunna , han var helt uppe i det blå och sen när vi började galoppera så gick det väldigt fort men det var ingen fara sen kom 2 hopp efter varandra och jag tappa båda stigbyglarna då jag innan hade längt dom och han drar iväg och jag lyckades sitta kvar. Men jag var jätteskakis och rädd. Så fick byta häst med min lärare. Och efter allt detta så är jag så glad att det hände för nu hade jag fått sätt och uppleva att det finns mindre roliga sidor hos alla hästar.

Och sen dagen efter hade vi stafett och vi skulle galoppera hur fort vi kunde. Jag som är rädd när det går fort ÄLSKADE det. Tävlingsmänniska som jag är körde jag på som bara den , lösa tyglar och full fart. Men jag kände endå att jag hade kontroll. Det var där jag slutade vara rädd. Om en häst drar iväg med mig är jag inte rädd längre utan det är bara att hålla sig kvar i sadeln och jag älskar att ta ett race på en raksträcka ...;) galoppera både snabbt och långsamt speciellt är underbart.

Sen red jag 3 gånger i veckan hemma på Gandur. Nu visste jag och kände att jag kunde klara de "utbildade och lite äldre hästarna" men unghästar hade jag ingen erfarenhet alls av. Det är är Àrdis och Athena kommer in men tar det i del 2 som kommer upp sen :)