Ja nu till fortsättningen. Vi har alltså ett litet fuxsto på 3 1/2 år , Àrdis från Björkliden. Och vi skickade iväg henne på inridning hos sigfus sigfusson i 2 månader. Och när vi skulle åka upp och lämna henne hittade vi Athena , en brun färgväxlare på 5 år. Både jag och mamma full direkt för henne. Så vips stod hon i våran hage. I början red bara mamma henne för att hon är väldigt känslig.

Vi hämtade Àrdis som var klar hos sigfus och vi skulle fortsätta Rida henne ett par veckor till innan vila. Nu hade vi plötsligt 3 hästar att Rida och mamma sa att jag skulle få rida Àrdis. Jag var hur nervös och spänd som helst. Jag hade aldrig ridit en unghäst förut och jag har inte ridit speciellt länge. Första gången gick det sådär just för att jag var så spänd , ganska logiskt. Men sen när jag slappnade av gick det hur bra som helst. Jag har aldrig fått en sådan kontakt med någon häst förut, och der var första gången jag red henne. Vi hörde ihop helt enkelt. Jag har jätte dålig sits men på Àrdis satt jag som en smäck och jag vart tvungen tt hitta balansen själv för att hon skulle kunna få balans. Mamma skada sen handen och då fick jag börja rida Athena. Och visst hon var inte lika känslig som Àrdis men vilket kraftpaket! Oh herregud , det är inte bara att sätta sig och köra direkt , men vi funka riktig bra ihop och nu är jag anmäld till en uppstartnings tävling i februari med henne och jag ser verkligen framåt att få tävla henne nästa år !:)

sammanfattning: från en rädd och osäker ridtjej har jag tillsammans med mina hästar och familj utvecklas grymt mycket , finns såklart väääääldigt mycket kvar att lära men jag vet att det inte är omöjligt. Så till er osäkra hästtjejer/killar : allt är möjligt bara man vill och vågar och med hjälp av sina vänner/familj , djur går det , men det är i slutändan DU som kommer hitta dig själv , i med och mot gångar.

Oh herregud vilken inledning , haha ingen kommer orka läsa men så kan det va ! Hehe :D

See you later!